Onormal eller ovanlig?

Det finns en serie program på ur.se om grav språkstörning som man kan titta på. Jag har sett de flesta och de är bra, om än lite nedslående för föräldrar kanske. Men hursomhelst det finns en som heter ”Att möta det som är annorlunda” och som jag tycker är väldigt intressant. Det handlar inte specifikt om språkstörning utan mer övergripande hur vi bemöter människor från olika ”kulturer” (och inte i begreppet människor från olika länder utan i bredare bemärkelse). Föreläsaren pratar till exempel om etiketter som vi sätter på människor, genom fördomar och okunskap eller vad det kan vara, och faran att inte se människan, utan bara etiketten, eftersom etiketten kan leda till felaktiga förklaringar. Precis som att bunta ihop människor efter t ex religion och utgå ifrån att alla därför har vissa egenskaper. Se individen istället. Stäng inga dörrar för andra människor. Jag tog till mig mycket av det han sa för jag kan själv känna att jag ibland missar att se Alma och istället ser diverse diagnoser som förklaring till den hon är. Alla de här funderingarna över vad som är normalt och onormalt och om det är språkstörningen, någon annan diagnos eller hennes personlighet, istället för att bara se Alma som den individ hon är. Inte för att jag är emot att sätta diagnoser, jag tror det kan vara positivt för att förstå och för att sätta in rätt hjälp osv. Men i övrigt tror jag att jag behöver jobba på att släppa diagnosen. För den fyller ju faktiskt ingen funktion i min relation till Alma.

Vidare pratade han också om ordets makt och hur vi säger saker. För det kan ge negativa eller positiva associationer beroende på vilket ord man väljer. Vilka associationer ger t ex orden invandrartätt bostadsområde och invandrarrikt bostadsområde? Funktionsuppsättning istället för funktionsnedsättning som prestationsprinsen skriver. Och hur är det med ordet ”normal”? Vilka associationer ger det? Och ”onormal”? Det indikerar att något är sjukligt. Men egentligen betyder normalt  att något är vanligt och onormalt att det är ovanligt. Ovanligt är mer tydligt och ger positiva associationer som att något är spännande, utvecklande. Så kan vi inte prata i de termerna om andra människor istället?

Ja, min dotter är kanske ovanlig på vissa sätt, och alldeles vanlig på andra sätt. Och att möta Alma har varit väldigt spännande. Inget i mitt liv har varit så utvecklande som att möta just henne.

Annonser
Det här inlägget postades i Annat i livet, Språkstörning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Onormal eller ovanlig?

  1. Så klokt och många bra exempel. Mycket ligger som du säger i betraktarens ögon, bemötande och sätt att tala om saker o ting. Tack för att du nämner min ”kampanj” för funktionsuppsättning, Som ju kan vara ovanlig, unik, extraordinär eller lite genomsnittlig, beror som sagt oftast på vilken del av uppsättningen vi fokuserar på…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s