Kommer min dotter hamna mellan stolarna i skolan?

Stora rubriker i DN i dag om brister i skolan. Bland annat handlar det om att barn med behov av stöd inte får tillräcklig hjälp.

Två tredjedelar av skolorna fick kritik förra året för att elever som halkar efter i skolan inte får stöd. Om det befaras att en elev inte kommer att nå kunskapskraven ska rektorn enligt lagen se till att behovet av stöd utreds snarast och att beslut om åtgärdsprogram fattas.

Skolan

Det verkar som att lagen ställer hårda krav på skolorna att nå alla elever. Så långt så väl. Men var finns resurserna? Jag har svårt att tro att alla dessa rektorer med illvilja skulle avhålla elever från extra stöd, utan att det många gånger handlar om en budget som inte går ihop (och kanske en del okunskap om vissa diagnoser). Vad vet jag. Men min oro blir inte mindre. Hur ska vi som föräldrar kunna styra det här skeppet på egen hand? Det känns som att vi ska både vara specialpedagoger, läkare och poliser – kunna förklara för pedagogerna vilket behov barnet har, vilken pedagogik och miljöanpassningar som krävs, kräva extra stöd, veta hur man formulerar åtgärdprogram, se till att de följs och dessutom kräva att rektorn hostar upp stålarna… Det känns så övermäktigt. Alma går ännu bara på förskolan men även nu måste vi hela tiden kolla att det som är sagt blir gjort. Man kan aldrig luta sig tillbaka och lita på att de runt omkring har läget under kontroll. Logopeden har t ex glömt att ringa förskolan för att uppdatera trots två eller tre påminnelser. Hur ska det då bli sen?

Varför är det också så att i vissa fall kämpar föräldrarna som svin för att barnet ska få extra resurser medan det andra gånger är tvärtom och där föräldrarna sticker huvudet i sanden? Vilka faktorer gör att skolan söker extra stöd och när är det inte lika viktigt? Är det barnets behov som styr eller hur mycket barnet ”stör” lärarens arbete i klassrummet? Om man har ett barn som fungerar bra socialt sätt men som har svårt med inlärningen, är det då svårare att få hjälp än ett barn som har svårt att anpassa sig efter rutiner, det sociala samspelet, är explosivt, hyperaktivt osv? Det skulle vara intressant att veta. Eller är det endast riktigt grava inlärningsproblem som åtgärdas, när barnet helt uppenbart inte är i närheten av att nå utsatta kunskapsmål? Jag kan tänka mig att vissa barn hamnar mellan stolarna för att skolan inte tycker det är tillräckligt motiverat för de att söka extra stöd. Jag kanske är helt ute och cyklar, det är bara något jag funderat på då många föräldrar med barn som har språkstörning kämpar så hårt i motvind medan man hör från vissa som arbetar i skolan att det tvärtom finns föräldrar som inte vill inse och där skolan är bakbundna utan föräldrarnas medgivande (men då mer barn som verkar ha mer autism och/eller ADHD-problematik). Vad är det som inte går ihop i den ekvationen?

Annonser
Det här inlägget postades i Skolan. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kommer min dotter hamna mellan stolarna i skolan?

  1. Helena Roth skriver:

    Jag följer din blogg sedan ett bra tag och du skriver på ett sätt som gör att jag både för tankespjärn och hjärtsnörp med jämna mellanrum.

    Jag är en av initiativtagarna till #skolvåren, och det vi försöker göra är lyfta skoldebatten till en högre nivå, för att få fram syftet med skolan. Vi upplever nämligen att debatten mer handlar om pedagogiska hur än om samhälleliga varför, och det ”gamla” syftet med skolan var i stor utsträckning förvaring (industrialismens tidevarv och allt det där). Vi vill påstå att det kan behövas en multilog för att kolla på detta, är det syftet med skolan idag eller ej? Hur vill vi ha det? Osv.

    I samband med det så bloggar, twittrar, facebookar vi, och har bla skrivit en artikel om att DN faktiskt inte granskar skolan: http://skolvaren.se/2013/04/11/dn-granskar-inte-skolan/

    Jag tycker det vore jättekul om du vill nosa på #skolvåren tillsammans med oss – för allas röster behövs! Alla har vi olika ingång till det vi benämner skola, och en förståelse och öppen dialog mellan alla dessa människor som tycker och tänker och känner – det förespråkar vi!

    Vi behöver nämligen FÅ ekvationen att gå ihop, så att Alma och alla andra barn & ungdomar som är inne i, eller ska in i, skolsystemet får just det som individen behöver för att blomma ut i sin fulla potential. För mig är DET nämligen syftet med skolsystemet – men vi har en bit kvar innan vi når dit faktiskt.

    Ha en bra vecka, och fortsätt skriv – jag lär mig av dig!

    • minalma skriver:

      Hej Helena! Roligt att du hittat hit! Och tack för din kommentar och tips! Det låter som ett spännande och bra initiativ, jag ska absolut gå in och kika!

      Bästa hälsningar,
      Stella

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s