Bra nätter och tidiga morgnar

Alma har sovit ganska bra senaste tiden. Så då tänkte vi att det var bra läge att se vad som händer om vi slutar med melatoninet. Nu har det gått ca tre veckor och vi har inte märkt någon direkt skillnad faktiskt. Möjligtvis att det tar några minuter längre att somna men det går ändå snabbt. Sen vaknar hon en gång på natten men somnar snabbt om. Sömnen har ju gått upp och ner senaste året trots melatonin och de gånger vi testat att inte ge melatonin har hon sovit sämre än med. Men det är ju svårt att veta vad som är vad. Jag har haft lite känsla av att melatoninet inte spelat så stor roll men kanske har det fått henne ordentligt på sömntåget. Det känns i alla fall skönt att det funkar bra utan nu i alla fall. Även om melatonin ska vara naturligt och kroppseget osv så känns det ju helt klart bäst att inte ge henne några tillsatser för att sova. Jag sover fortfarande med henne i hennes rum så då vaknar hon, ser mig och somnar om. Vill inte riskera några längre uppvak för att hon ska tassa in i ett annat rum eller ropa på oss.

Det negativa med att hon sover på nätterna är väl att hon sovit färdigt vid sextiden. Och det är lite väl tidigt för mig, även fast jag går och lägger mig innan tio. Kanske en kombo av tidiga morgnar och all stress kring flytten, men mitt tålamod har inte varit på topp. Känner att jag många gånger den här helgen har varit en sån där förälder som jag inte vill vara, my way or the high way, peka med hela handen, sur och lättirriterad, inte orkat lyssna in och blivit frustrerad och uppgiven när hon får känsloutbrott. Och så sitter jag och klandrar mig själv sen. Det har börjat komma en del testa gränser igen, fast en svag bris jämfört med hemska hemska 2,5-3,5-tiden… Men 4-årsåldern är väl också en utvecklingsperiod. Det är tvära kast mellan glad och arg. Och så har man den lilla som vill göra allt själv och får riktiga tantrums… ”Elle!” skriker hon, ”själv!”. Humorn ja. Man ska se humorn i det… Behöver bara sova lite först. Johan tycker jag hanterar Elle bättre, och han tvärtom. Vet inte varför jag har så svårt för Almas ”trots”, nåt är det hon triggar i mig. Medkänslan bara försvinner… Blir extra svårt för mig när det finns annat som distraherar, i det här fallet nya lägenheten. Jag har svårt att skifta fokus. Och när jag går upp i något vill jag helst vara ifred. Blir en liten krock där just nu. Imorgon ska i alla fall Johan och jag vara lediga själva och få ägna oss helt åt att strosa i affärer och planera… Och få lite nya krafter förhoppningsvis.

Annonser
Det här inlägget postades i Föräldraskap, Sömn. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s