Hur ska det gå i skolan?

Jag skulle ju leva i nuet var tanken. Inte tänka för långt fram. Inte se problem som inte finns än. Och på många sätt oroar jag mig mindre nu, särskilt efter att vi fått mer klarhet i vad Almas svårigheter grundar sig i. Ganska exakt ett år sen jag började skriva den här bloggen och mycket har hänt sen dess. Mycket har blivit lättare och ljusare.

Men nu tänker jag vältra mig i lite oro. Det finns en sak som jag ofta tänker på och som stressar mig. Och det är tanken på skolan. Jag får nästan ont i magen när jag tänker på att Alma ska gå dit om inte alltför lång tid. Det har inte bara med hennes språkstörning att göra. Skolan är en speciell värld även om man har lätt för sig. Jag har alltid varit kritisk till skolan. Och det här är ingen generell kritik mot lärare, det finns många fantastiska pedagoger som verkligen gör skillnad. Och det finns säkert många bra skolor (det är bara  något av ett lotteri att komma över dem tyvärr). Jag har snarare alltid haft väldigt svårt för skolan som instutition. Jag har älskat kunskap och att lära mig saker men jag tyckte skolan tog glädjen från inlärningen, tog bort kreativitet och barnens öppna och fria tankar. Som barn är man ju som en svamp för att ta in kunskap, nyfiken och vetgirig. Men i skolan skulle allt vara likriktat, alla skulle tänka lika och vara på samma nivå och göra samma saker. Skolan är inte för alla. Den passar en viss typ av barn, de som har lätt för att ta till sig kunskap genom att lyssna t ex. Men det finns många som lär sig på andra sätt.

Problemet för mig bottnar mycket i att inlärningen i skolan inte baseras på just glädje och nyfiken utan på prestation och bedömning. Krav och stress. Att alla ska ligga på samma nivå för sin ålder trots att vi alla är olika. Rädsla för att inte vara ”duktig”, för att inte klara provet/kursen/uppsatsen. Kanske har skolan blivit bättre på många sätt sen jag gick där. Men å andra sidan hör man om resursbrist, reformer som tar lärarnas tid och dokumentationskrav. Lärare som bränner ut sig. För att inte tala om vad jag tycker om att det ska sättas betyg i tidiga åldrar. Det är fruktansvärt att så små barn redan på mellanstadiet ska gå in i betygshets, lyckas eller misslyckas. Jag har överhuvudtaget svårt för både betyg, prov och läxor i den klassiska bemärkelsen. Johan berättade dessutom att det är jättevanligt i skolan med belöningssystem t ex i form av stjärnor för yngre barn. Sånt gör mig mörkrädd. Redan där tar man den naturliga lusten för att lära och gör det till något man gör för att få en belöning eller för att göra någon annan glad. Och det är så lätt att tro att det man har svårt för i en viss ålder eller för att en viss lärare inte lyckats fånga en, är något som man är ”dålig” på. Jag gick hela min skolgång och trodde att jag var dålig i matte. Jag var jätteledsen för att jag fick välja bort det som jag verkligen ville läsa, naturvetenskap, för jag trodde att jag inte skulle klara det. Men under gymnasiet fick jag högsta betyg i både matte A och B och läste in naturämnena på komvux, inklusive matte C och D. Sen fanns det inget som stoppade mig, jag läste till molekylärbiolog på universitetet och doktorerade inom medicin på Karolinska institutet. Tänk om man kunde slippa bli satt i ett fack redan från början. Alla kan lära sig, frågan är väl bara hur vägen dit ser ut; om det finns intresse, hur man tar till sig kunskapen och hur lång tid det tar.

459223_427697850635987_1674047235_o

Hur ska det då gå i den miljön för ett barn som har mycket sämre förutsättningar än andra? Någon som har svårt att lära sig läsa och skriva? Nån som går till skolan och varje dag misslyckas och ligger efter? Jag vet inte om jag skulle klara av att se glädjen slockna i ögonen. Jag hör ofta från föräldrar till barn med språkstörning hur tufft barnen har det i skolan. Att de inte får rätt stöd, lärare som inte vet hur de ska göra, rektorer som inte vill lägga resurser på de här barnen. För här kommer någon som inte kan ta till sig kunskap som andra. Som inte lär sig läsa och skriva – själva grunden för inlärning i skolan. Barn som, även om de kan läsa, inte förstår vad orden betyder. Föräldrar som i princip sköter all undervisning hemma på kvällen för att barnen inte ska misslyckas totalt. Det är sorgligt, jag får verkligen ont i hjärtat när jag tänker på de här barnen. Det är inte ok, de om några behöver vara lediga efter skolan, få göra något de är bra på eller bara vila. Och jag är orolig. Jag är orolig för hur det ska gå. Så kravkänslig och otålig som Alma är när hon inte kan något. Jag ska inte gå in med attityden att det kommer gå åt helvete, jag fattar ju själv att det inte leder till något bra. Men jag tror att vi behöver vara beredda redan från början. På att kämpa. Och hoppas att hon får en bra lärare, och en vettig rektor som hostar fram resurserna. För det kommer vara A och O att hon får en bra start. Det går inte att vänta och se, rätt hjälp ska in på en gång. Min dotter ska inte behöva offras för att den skola barnen tvingas gå i inte räcker till för alla. Hon har lika stor rätt till kunskap som alla andra barn.

I Sverige finns bara en form av undervisning. Tidigare har jag tyckt att det är flummigt med andra former, som hemundervisning. Men nu inser jag att jag i grunden har ett annat synsätt helt enkelt, som har funnits hela tiden. Jag läste om nåt som heter ”unschooling” och jag tror filosofin som sådan är mycket av det jag tänkt och känt genom hela min studietid. Inlärning utan tvång och bedömning. Det är säkert för många en totalt radikal form av inlärning – inlärning som baseras helt på barnets intresse och vilja och där barnet väljer vad det vill lära sig och tron på att de har den inneboende kompetensen och lusten för det. Jag kan inte själv särskilt mycket om unschooling men jag tycker det är tankeväckande. Jag gillar saker som utmanar tankarna. Sånt som ifrågasätter det man trodde var det enda alternativet. Jag har kommit över mycket sånt sen Alma kom.

Här finns mer att läsa för den som är intresserad.

http://hostlycka.blogspot.se/2012/08/vad-unschooling-ar-och-inte-ar.html 

http://sandradodd.com/seeingit

http://whyunschool.info

http://www.naturalchild.org/guest/earl_stevens.html

http://yes-i-can-write.blogspot.se

http://zenhabits.net/unschool/

Annonser
Det här inlägget postades i Skolan, Språkstörning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s