Mot ljusare tider

Det är så jäkla häftigt just nu. På bara några dagar kommer det så många nya ord och uttryck, riktigt fina meningar, som vi aldrig hört henne säga förut. I torsdags pratade Johan och jag om att det hänt mycket senaste veckan. Och dagen efter var Alma hos logopeden som sa att det var nästan märkligt, de har inte setts på två veckor men att det var en förändring. Hela helgen har vi sagt flera gånger ”hörde du det där?”, ”hörde du att hon sa…”.

Sen går man bort på kalas där man inte känner så många och får den där vanliga jobbiga känslan, när man nästan tittar bort för att slippa folks blickar och funderingar. Försöker ha lite mer power att ”ja, här kommer jag och mitt barn som inte är som ditt, och sen då?”. Men jag har svårt att trycka bort känslan av att vara obekväm, att alla säkert undrar vad det är för fel på henne.

Men nej, inte ens det kan ta bort den här härliga känslan av att det går framåt nu! Och att jag mer och mer kan känna mig tillrätta i att Alma är Alma, så som hon är, varken mer eller mindre. Att få en specificerad diagnos har varit en stor del av att kunna släppa taget. Ja, hon har en svårighet men jag börjar förstå den mer och börjar känna mig mindre rädd för den och det är helt ok som det är. Gilla läget. Vi kan hjälpa henne men inte ändra på henne. Jämfört med de flesta andra barn så är hon långt långt efter och de flesta förstår väldigt lite av vad hon säger. Men vi hör att hon utvecklas i sitt språk. Jämfört bara med för två veckor sen är det en skillnad, med våra mått mätt. Och det räcker för mig för att bli nästan euforiskt glad. Varje stapplande steg hon tar framåt är största lycka. Och lyckan blir inte mindre för att andra barn i samma ålder redan kan sen länge. Det är nog min insikt.

Annonser
Det här inlägget postades i Hoppfullt och glatt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mot ljusare tider

  1. Anonym skriver:

    Härligt, det är så spännande att följa Almas språkutveckling

  2. Camilla skriver:

    Å så härligt!! Men jag håller med, det är sååå lätt att jämföra med andra barn i samma ålder vad de kan och vad ens eget barn inte kan… Jag känner igen mig i allt du skriver om folks blickar och funderingar. Jag har i sig känt mig tryggare i att man (åtminstone för sig själv) kan sätta ord på vad det är. Underbart att det kommer nya ord och att det går framåt! Det är ju det som är huvudsaken!! ❤

    Kramar på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s