Hjälper det att gå till logopeden?

När man traskar iväg med sin lilla dotter varje vecka till logopeden, eller när man sitter på kvällen och vispar runt med en tandborste i ansiktet på henne, eller vad man nu kan tänkas göra för olika saker för att hjälpa sitt barn, kan man ju undra om det har någon effekt överhuvudtaget? Gör vi det förgäves eller gynnar det faktiskt hennes språkutveckling?

För att besvara frågan om en åtgärd som används i medicinskt syfte har en positiv effekt eller inte behövs en vetenskaplig utvärdering. Därför görs så kallade systematiska litteraturöversikter där man med en förutbestämd och systematisk metod samlar in och granskar den forskning som finns publicerad. Man bedömer kvaliteten på studierna och kan även använda statistiska metoder för att analysera och sammanfatta resultaten. En sådan samlad granskning av de medicinska effekterna av t ex en behandlingsmetod är vad man brukar beteckna ”evidens”. I Sverige är det lagstiftat att den vård som erbjuds i hälso- och sjukvården ska vara evidensbaserad och alltså bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga underlag.

Vad gäller språkstörning så finns det en hyfsat nyligen gjord systematisk litteraturöversikt (uppdaterad 2010) som granskar huruvida olika insatser är effektiva för barn med språksvårigheter (1). De övergripande slutsatserna från granskningen är att:

  • Det finns visst stöd för att insatser till barn med expressiva språksvårigheter (specifikt fonologi och ordförråd) är effektiva. Vad gäller problem med expressiv syntax (meningsbyggnad) kunde man se en positiv effekt om det inte fanns samtidiga impressiva svårigheter (språkförståelse).
  • Vad gäller impressiv språkstörning ser det dystrare ut. Det vetenskapliga underlaget är tunnare så det är svårt att dra säkra slutsatser men de studier som granskades antydde att åtgärder för dessa barn är mindre effektiva. Det behövs mer forskning för att kunna fastställa detta.
  • Lek med barn med normal språkutveckling gynnar barn med expressiv språkstörning genom att de utgör goda språkförebilder.

Jag är inte själv särskilt insatt i logopedi eller dess terminologi så jag kan inte redogöra för alla detaljer i artikeln. Exakt vilka typer av åtgärder som ingick i studierna och om de är jämförbara med de metoder som används i Sverige vet jag inte. Många frågetecken återstår. När är det mest effektivt att ge språkinsatser? Under hur lång tid? Hur intensivt? Osv osv. Det görs en ny översikt i England som ska publiceras 2014. Bäst vore ju en svensk granskning. Förhoppningsvis blir det också av så småningom.

Så vet jag nu att det vi gör för Alma hjälper henne? Svaret är väl mja. Det finns väl lite evidens på området men det behövs helt klart mer forskning på detta. Dessutom har det ju i slutändan med individen att göra, det är ju sällan 100% som gynnas av en behandling oavsett om den är bevisat effektiv eller inte. Så jag får fortsätta gå till logopeden och inte vara helt säker. Men vad gör det egentligen? Som förälder gör man ju allt man kan. Man vill ju ge barnet de bästa förutsättningarna. Det som skulle kunna göra att man väljer att inte fortsätta skulle ju vara om det har några negativa effekter. Det är ju svårt att se några uppenbara sådana men det är klart, om det är helt verkningslöst och om hon skulle må dåligt av det/få dåligt självförtroende så kanske. Men än så länge tycker hon om att gå dit och då är det ju helt klart inga betänkligheter. Men det är väl alltid viktigt att vara uppmärksam på vad barnet vill och hur det mår, evidens eller inte.

(1) Law J, Garrett Z, Nye C. Speech and language therapy interventions for children with primary speech and language delay or disorder. Cochrane Database of Systematic Reviews 2003, Issue 3.

Annonser
Det här inlägget postades i Forskning, Hos logopeden, Språkstörning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hjälper det att gå till logopeden?

  1. Camilla skriver:

    Tror att det är ett dilemma för en som förälder, att man ständigt funderar! Gör vi rätt? Ska vi göra mer? Ska vi göra mindre av något? Men jag tror att som du skriver, om det inte har några negativa effekter på barnet så finns det ingen anledning att bryta. Det gynnar ju säkert på något sätt, även om man inte ser resultat/förbättringar direkt. Härligt att höra att det har så pass gynnsamma efter att umgås med barn med normal språkutveckling! Det finns ju många som talar gott om språkförskolor. Inget som är aktuellt för oss i nuläget, men det är klart att man funderar på vad som är bäst för ens barn! Men det gör att vi behöver inte lägga mer tankeverksamhet på att byta förskoleform… Tack för trevlig läsning! (Som vanligt! :)) Gillar ditt sätt att beröra vetenskaplig forskning! Ibland svårt att hitta motivation att orka gräva i den djungeln själv 😉 Kramar på dig!

    • minalma skriver:

      Tja det där med att läsa forskning är väl något av en yrkesskada… Men samtidigt tänker jag att det kan vara intressant just för de som inte är så vana att leta upp och läsa vetenskapliga artiklar. Sen är ju inte logopedi mitt fält så riktigt hard core logopedstudier är rätt svåra att hänga med i…

      Ja det där med språkförskola kan vara ett knivigt beslut och det verkar råda ganska delade meningar. Jag tror verkligen att man måste fatta ett individuellt beslut utifrån sitt barn och vilka behov hen har, hur det funkar på den vanliga förskolan, hur mycket professionellt stöd man har tillgång till osv osv. Och det finns ju språkförskolor som är integrerade så att barnet både får goda språkförebilder och inte behöver känna sig utanför. En anledning till att vi valde bort språkförskola var just för att den var segregerad och det kändes inte som att det skulle passa vår dotter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s