Uppföljningssamtal på förskolan

I går hade vi uppföljningssamtal på förskolan med två av pedagogerna och förskolechefen. För några veckor sen skrev personalen en handlingsplan med några olika saker de skulle jobba extra med. Det var t ex att ha fokus på språket och ljuden (samma som hos logopeden, praxisalfabetet), dela upp i smågrupper, vara delaktiga i leken och motorik. I går berättade de hur det gått sedan förra mötet.

På förskolan har de några sagolådor med rekvisita för att kunna berätta och samtidigt visualisera en saga. Det är klassikerna, t ex Bockarna Bruse och Sagan om den lilla gumman. Barnen sitter i en ring och var och en får berätta för de andra. För att visa på början och slut (som specialpedagogen från NU-teamet poängterade) är det viktigt att barnen får plocka fram alla saker men också plocka ner de igen när de berättat färdigt. De börjar också med ”det var en gång” och avslutar med ”snipp snapp snut”. Alma tycker väldigt mycket om de där lådorna och personalen visade bilder när Alma sitter i ringen och berättar. Alla barnen lyssnar på varandra och väntar på sin tur. En annan sak de gör med fokus på språket är att de går till biblioteket varje måndag och lyssnar på uppläsning av barnböcker.

De har även jobbat med praxisalfabetet i smågrupper. Dels tränat på ljuden, dels har en pedagog samlat ihop några saker och så får barnen säga vad det är och försöka höra vilket ljud ordet börjar på. Alma är med ibland men inte alltid för att hon inte ska känna sig utpekad. Personalen visade en filmsnutt när de satt och jobbade med bilderna. De sa att Alma verkligen får briljera eftersom hon kan något som inte de andra kan. Men även de andra barnen tycker att det är spännande och roligt. Personalen har satt upp bilderna ute i hallen så att de är synliga när de klär på och av sig. De tyckte även att det var bra för de själva eftersom de blir påminda.

De försöker att jobba mycket i smågrupper, ca 3-5 barn. Ibland stannar de inne när resten går ut så det blir lugnt. På eftermiddagarna brukar de jobba i stationer. Det finns olika stationer att välja på; bygg, ateljé, vatten osv. Barnen väljer själva vad de vill göra men det får bara vara fyra barn på varje station samtidigt. För att det ska bli tydligt har barnen ett foto på sig själva som de sätter upp på en tavla med fyra rutor. Då ser de lätt vem som valt vad och om det finns plats eller inte. Det fungerar tydligen väldigt bra. I leken tyckte de inte att hon behöver något extra stöd överhuvudtaget som hon behövde förut. Hon leker jättebra med de andra och det är mycket rollekar. De sa också att det kommer naturligt att ha ett ”Almatänk”. Det de ska lägga mer fokus på är att ha fler sångstunder eftersom Alma har visat stort intresse för sång inför Lucia och det är ju bra språk- och minnesträning. En av pedagogerna har också börjat med drama vilket Alma tycker är roligt.

Personalen sa att de sett en stor utveckling hos Alma den senaste tiden. Hon är väldigt glad och pratar och tar för sig. Hennes frustration och ilska är nästan helt borta. Det är samma som vi har sett hemma också. Hon är väldigt lugn och glad, har lättare för att hantera motgångar. Hon har verkligen landat i sig själv. Det är en enorm skillnad mot hur det var för ca ett till två år sen med utbrott som bara avlöste varandra och minsta motstånd resulterade i en explosion… Kanske beror det på att hon förstår mer och känner att hon kan göra sig förstådd. Och att hon blir äldre.

Vi avslutade med att uttrycka vår tacksamhet för allt jobb de gör och säga hur mycket vi uppskattar deras engagemang. Jag är verkligen glad att Alma går på den här förskolan. Så bra personal, miljö och pedagogik. Vi ser att Alma trivs och mår bra, är sig själv och får blomstra. Det är det viktigaste.

Annonser
Det här inlägget postades i På förskolan. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Uppföljningssamtal på förskolan

  1. Emma Widegren skriver:

    Vilken glädjande nyhet, det låter helt fantastiskt! Jag är så glad för Almas, och er, skull!

    God jul!

    Kram, Emma

  2. Kristina isberg skriver:

    Härligt när det kommer ”synliga”framsteg. Min son med grav språkstörning och som följd grav dyslexi är idag 20 år men han ”utvecklas” fortfarande ! Vi gläds varje gång känslan går inte beskriva. Skönt att ni fått en bra förskola. Det som är viktigt är att förstärka med bilder i alla lägen och då menar jag inte bara en bild för tex utflykt utan många bilder där ”hela” utfykten framgår alltså vad som skall hända steg för steg. För vår son var det viktigt med struktur för att känna sig trygg. Om din dotter har svårt att skilja olika bokstavsljud så finns det tangentbord med ljud när hon lär sig alfabetet. Ni kanske redan tänkt på detta, ville bara dela med mig 🙂 eftersom jag ömmar för barn med språkstörning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s