Bara vara vanlig

Nu är vi hemma igen och vi har haft en skön semester hos våra italienska vänner. För min egen del var det väldigt skönt att få vara på en plats där Alma bara var Alma, som vilket barn som helst, och ingen hade någon aning om att det var något annorlunda med henne. Jag kände mig så avslappnad i att inte behöva bekymra mig om att översätta eller vad andra kanske tänker. Jag känner väldigt mycket stress över de sakerna här hemma. Jag vet att jag bara ska strunta i det men det går inte så lätt…

Alma verkade också må bra. Ingen krävde något av henne eller trängde sig på henne. Hon fick ta kontakt när hon var redo och hon fick vara jämställd och kommunicera på lika villkor. Hon blev snabbt väldigt bekväm i den italienska familjen. Hon gick gärna in till köket utan oss där det alltid var massa folk. Hon lekte eller tittade i böcker medan den stora familjen stökade och snattrade. Hon hittade en kompis i en sexårig flicka och de sprang runt hand i hand runt hela gården. Alma var kontaktsökande och kunde sätta sig bredvid någon och bara babbla på om allt och inget. Busade och lekte med andra. Även mot de som hon inte hade så mycket kontakt med, som hon i vanliga fall skulle vara mer restriktiv mot, kunde hon le mot och säga ”ciao” när det var dags att gå och sova. Äsch, jag vet inte, jag kanske övertolkar allt. Men något var det som gjorde att hon trivdes där, kanske en frihetskänsla.

Annonser
Det här inlägget postades i Annat i livet, Hoppfullt och glatt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s