Åka trehjuling

Jag lyssnade på en föreläsning av Barbro Bruce (logoped) på nätet där hon berättade att en tonåring sagt att språkstörning var som att sitta på en trehjuling när alla andra körde sportbil. Så jäkla tänkvärd liknelse.

En person jag känner kom till Sverige för några år sedan och hon berättade att under en lång tid var hon så arg på allt och alla. För det var sådan frustration att inte göra sig förstådd och inte förstå. Jag kom att tänka på hur det var när jag pluggade spanska i Spanien. Hur man i vissa situationer var helt utanför gemenskapen. Jag hängde inte med i vad som sades och jag hade svårt att hitta ord och få fram det jag ville berätta. Och hur enormt trött jag kunde bli efter ett par timmar av total fokus. Jag kände att de jag träffade aldrig riktigt lärde känna mig, för jag kunde aldrig kommunicera mina tankar och åsikter eller mitt sätt att prata eller skämta på. Jag kände mig tyst och tråkig. Och ibland lite dum. Det var lätt att känna sig underlägsen och då är det inte heller långt från att självförtroendet börjar svikta. Och det var ändå i en situation som bara var tillfällig. Hur känns det inte då för barn och ungdomar med språkstörning? Det är lätt att förstå känslan av att sitta på en trehjuling.

Ibland upplever jag Almas språkinlärning mer som en vuxens som försöker lära sig ett nytt språk från en helt annan språkfamilj och med helt andra språkljud. Jag försökte plugga arabiska en gång på universitetet. Det var helt hopplöst och jag hoppade av efter tre veckor. Jag kunde inte ens uttala det första ljudet i alfabetet hur mycket jag än försökte. Jag har för mig att jag hört någon gång att när barn lär sig språk är det ett visst område i hjärnan som är aktiverat och som gör att det går helt automatiskt, men när man blir äldre är det ett annat område (med reservation för att jag kanske minns helt fel…). Jag undrar i alla fall hur det ser ut hos barn med språkstörning? Eller vad det är i hjärnan som gör att språkinlärningen inte går automatiskt som för andra barn?

Annonser
Det här inlägget postades i Språkstörning. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Åka trehjuling

  1. PrataMera skriver:

    Fantastiskt fint skrivet! Glad att du också bidrar till att ”sätta språkstörning på kartan”. Mvh Maria

  2. Ping: Språkstörning är som att åka trehjuling | PrataMera

  3. Emma Widegren skriver:

    Tack för en fantastisk blogg! Jag hittade hit igår tack vare Maria på Förskoleburken. Jag har själv en son med språkförsening/språkstörning (exakt vad är ännu ej bekräftat, en diagnos säger språkförsening och en annan säger generell språkstörning). Det känns oerhört skönt (förstå mig rätt) om andra som upplever ungefär samma saker. Det är svårt att ventilera alla känslor kring oro och sorg som man har. Just det här med oron över vilket slags liv mitt barn kommer få kan jag ibland känna är det värsta. Min man är så peppande och säger att ”vi har vår fina Gabriel, det spelar ingen roll hur det blir sen, det är ju inte som att han är sjuk” och det är sant. Men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig och undra vilken slags liv Gabriel kommer få. Om han kommer kunna gå i vanlig skola tillsammans med storebror, om han kommer få kompisar utanför språkis skyddade värld, om han någonsin kommer få en flick- eller pojkvän, ett vanligt jobb… Du förstår säkert tankegången. Jag skulle ge precis allt för att ge honom förmåga att erövra språket. Allt.

    Hälsningar, Emma

    • minalma skriver:

      Tack för din fina kommentar! Jag förstår exakt alla känslor och tankar du beskriver! Visst är det skönt att veta att andra upplever ungefär samma, även om man så klart inte önskar att någon skulle behöva det… Ibland känns det som att jag gör för stor sak av det känslomässigt, som du säger det är ju ingen dödlig sjukdom, men å andra sidan är det ett enormt handikapp att inte ha språket, i skolan, i det sociala, i samhället.

      Jag ska kika in på din blogg!

      Kram!

  4. Emma Widegren skriver:

    min blogg hittar du förresten på

    http://www.villemo.com/blog

  5. Margareta Örsan skriver:

    Oerhört viktigt att belysa språkstörning. Jag kommer återkomma till den bloggen. I mitt arbete som specialpedagog kommer jag i kontakt med språkstörning och behöver lära mig mer. Mvh Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s