Sommarlektyr och film

När jag var själv ett par dagar i sommar passade jag på att sträckläsa en bok. Det blev ”Hästpojken” av Rupert Isaacson, som legat oöppnad länge på sängbordet. Författaren är pappa till Rowan som vid ca 2,5 års ålder uppfyller i stort sätt alla kriterier för autism och får ständiga utbrott för minsta motstånd. Pappan upptäcker att Rowan har en speciell relation till hästar och när han rider förbättras hans tillstånd dramatiskt. Rupert har sedan tidigare ett stort engagemang för afrikanska bushmän och har bevittnat flera healingceremonier. När Rupert, hans fru och Rowan besöker ett konvent för traditionella helare, stamhövdingar och schamaner genomgår Rowan en handpåläggning vartefter de märker en tillfällig men påtaglig förbättring i Rowans beteende. En dröm börjar ta form hos Rupert, att kombinera hästar och healing på den plats där hästar och shamansk healing hör ihop, i Mongoliet. Efter ett par år blir drömmen verklighet och familjen ger sig av, tillsammans med en guide och dokumentärfilmare, på en resa som kommer att förändra deras liv.

Boken är otroligt intressant, spännande, lärorik, vacker, oväntad och känslosam. För mig var det även en lättnad att läsa boken. För även om vi har barn med lite olika svårigheter så var det skönt att läsa Ruperts känslor kring att ha ett barn med särskilda behov. Jag kände verkligen igen mina egna känslor i allt från lyckan när barnet föds, alla förväntningar, alla drömmar, till kallduschen, chocken och besvikelsen. Att bli en av de där som har ett annorlunda barn. På många sätt rent egoistiska känslor. Jag kände speciellt igen mig i beskrivningen av Rowans påfrestande utbrott, hur de måste tillfredsställa hans behov hela tiden, utmattningen, ilskan mot omedgörligheten och kraven på konstant tillsyn, omvårdnad och fokus. Oron över framtiden, vissa outhärdliga tankar om möjliga scenarier som man försöker tränga bort. Hur barnets stora behov påverkar föräldrarnas relation. Men också den enorma kärleken, den obeskrivliga lyckan när barnet gör framsteg (en hel del som andra föräldrar knappt skulle notera och kan ta för givet, det får vi istället glädjas åt desto mer), hur man skulle göra allt för att ge barnet balans och harmoni och ett lugn i sig själv. Att vara stoltare än stoltast över sitt barn precis som det är skapt och våga stå rak i ryggen och ignorera andras blickar och undran. 

Inför resan träffar Rupert Temple Grandin, en autistisk kvinna som är professor i djurbeteende. Hon beskriver hur autistiska personer, precis som djur, tänker i bilder istället för ord. När Rupert frågar varför ridning tycks påverka Rowans verbala förmåga, svarar hon att ”det finns forskning som visar att monotona, vaggande rörelser som kräver att man om och om igen måste återfinna balansen stimulerar de områden i hjärnan där inlärningsreceptorerna finns”. ”Och lägg till att det är jättehäftigt att sitta på en häst, tillade hon, så är det inte konstigt att ungarna reagerar positivt. Tänk om fler barn kunde bli undervisade på det sättet”. Det är intressant. Alma är ju också väldigt intresserad av hästar och älskar att rida. Jag tycker, som jag skrivit tidigare, att det är ett väldigt bra intresse. Men kanske finns det ytterligare fördelar? Jag kan inte påstå att jag märkt att Alma pratar dramatiskt bättre på hästryggen men hon blir väldigt lugn, glad och harmonisk. Och det i sig är ju tillräckligt tycker jag. Idag driver Rupert och hans fru en ridskola för autistiska barn i Texas som heter New Trails. När jag läst färdigt boken fick jag en omedelbar tanke att jag skulle vilja ta med Alma dit någon gång om hennes hästintresse håller i sig. Jag har också en gammal dröm om att få galoppera fram över dramatiska Vilda Västern-landskap. Johan tycker väl att jag är lite knäpp men vem vet vad som händer…

Mamma gav mig för ganska länge sen en film, Temple Grandin, som hon var lyrisk över. Jag var väl lite så där halvt lyssnande och ”visst jag ska se den”. Men nu gjorde jag det till slut. Och den var väldigt sevärd! En otroligt intressant historia om en mycket speciell person och fantastisk livshistoria. Allt är möjligt!

Så läs boken och se filmen! Hästpojken finns också som dokumentär men den har jag inte sett än. Verkar svår att få tag på men kan beställas utomlands. Ska se till att göra det snart.

Annonser
Det här inlägget postades i Annat i livet, Hoppfullt och glatt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s