I stormens öga

Vissa dagar är en kamp. Ibland känns allt hopplöst, sorgligt, förlamande. När det blir mörkt blir det becksvart. Oron tar överhand. Jag oroar mig för hennes utveckling, det sociala, framtiden, allt allt allt. Ena sekunden vill jag gråta. Andra skrika. Ibland med henne och ibland åt henne.

Ju mer jag oroar mig desto mindre tålamod har jag. När tålamodet tar slut blir jag ingen bra mamma. Spelar ingen roll vad andra säger, det finns dagar när jag är en rutten morsa och hon förtjänar bättre. Vissa dagar orkar jag bara inte lirka, leka och vara kreativ. Hur kan den där lilla lilla människan lyckas dra fram alla dessa känslor? Varför kan jag inte bara ta saker med ro och tillförsikt och vara lugn och pedagogisk?

Tittar på henne när hon ligger där och snusar i sängen. Lugn och harmonisk till slut. Det känns som att vi virvlar runt i en storm av känslor och jag försöker så förtvivlat få kontroll på läget. Men det känns mest som att jag tappar i kraft ju mer jag kämpar. Jag kanske är för svag för allt det här. Hon kanske borde valt en starkare mamma.

När känslorna rasat färdigt vill jag bara hålla henne i famnen och göra allt bra. Jag vill ge henne samma utgångsläge, samma förutsättningar, samma utveckling som andra barn. Jag vill låta henne slippa ha föräldrar som känner oro och frustration. Jag vill ge henne precis allt och det smärtar så mycket att jag inte kan. Just det här kan jag inte kontrollera.

Annonser
Det här inlägget postades i Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till I stormens öga

  1. Kristina Isberg skriver:

    Oh så många tårar jag gråtit för vår kille med grav språkstörning idag 19 år : – ( jag har många gånger anklagat mig själv för att vara en dålig mamma när jag inte orkat ha tålamod med honom. Det är normalt att känna som du gör och konstigt nog växer kraft fram om man tillåter sig att acceptera sitt barn svårigheter. Oron försvinner inte men den ”bleknar” och idag är det väldigt sällan jag oroar mig för min sons framtid. Under skoltiden konstaterade jag att vi måste lägga oron åt sidan och bara kämpa för att underlätta, kompensera, få andra att förstå hans svårigheter ja listan är lång. Du kommer att orka men emellanåt är det tillåtet att få bli lessen men man tar alltid nya tag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s