Fina dagar

Vi har haft en helt underbar långhelg. Fullt schema varje dag; träffat kompisar, varit i lekparker, grillat, Alma har ridit, varit i skärgården och njutit av härligt vårväder. Det bästa har väl egentligen inte varit alla olika aktiviteter utan att Alma varit på ett alldeles strålande humör hela helgen. Hon har lekt och varit glad. Harmonisk. Trots mycket folk och situationer som vi är beredda på kan spåra ur, har det bara rullat på hur bra som helst. Inte massa skrik och gråt och snabb sorti. Det känns som att vi fått se en glimt av den hon är där under all ilska och turbulens, den hon kommer att vara när hon landar i sig själv. I helgen har vi känt oss som den där familjen man drömde om.

Alma har också varit väldigt fin mot Elle. Hon verkar upptäcka att det inte är så dumt med en lillasyster trots allt. Hon kan ju faktiskt vara lite rolig att ha omkring sig också, det går t o m att leka lite med henne. Och Alma beskyddar henne när vi är borta. Ett barn vi träffade i helgen knuffade till Elle och då gick Alma dit och höll armen om Elle och sa att hon var hennes och att han inte fick slå henne.

Almas tal fortsätter framåt. I helgen har jag hört mycket nytt. Som att gungan är upptagen/ledig, inte meningen (när hon knuffade till Elle av misstag), min bästa kompis, jättebra. Hon säger ”jo” istället för ”ja” på rätt ställe. Det är massor som händer nu känns det som. Hon upprepar mycket av det vi säger och verkar mer intresserad av språket. Och det går lite framåt med verben. Hon har ganska stora problem med verb och böjningar. Hon pratar ju mest i presens men några dåtidsböjningar börjar komma. Jag märker också att andra hör mer vad hon säger. Det bästa var när jag satte på datorn åt henne och hon tjatade om att hon ville ha sin snutte och gosedjur. Till slut sa jag lite småirriterat ”Jaaaa, Alma, vänta lite”. Då skrattade hon och sa ”Jag skoja bara mamma!”. Jag blev helt paff.

I kväll ville Alma somna i vår säng. Elle sover i vårt sovrum så vi gick in dit alla fyra. Jag låg bredvid Alma och hon låg med sin panna mot min och armen runt min hals. Johan satt på sängkanten och försökte få Elle att somna. Elle klättrade runt i spjälsängen och sjöng och gjorde ljud med hög stämma. Det slutade med att vi alla började skratta högt åt Elle och Alma höll för öronen och fnissade. Hon verkade så lycklig. Det var så fånigt mysigt. Både Johan och jag kände att det bara var sån perfekt avslutning på en toppenhelg.

Hon är så jäkla härlig och fin, Alma. En riktig liten juvel ska ni veta, min dotter. De här dagarna kommer jag att kunna leva länge på.  Det blir lättare. Hon blir äldre. Jag känner ett lugn, det är lätt att andas, lycklig, hoppfull, återhämtad. Det kommer bli bra. Jag är rustad för att ta några stormar till nu.

Annonser
Det här inlägget postades i Hoppfullt och glatt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fina dagar

  1. Vad härligt det är när man har sådana där dagar som du beskriver, som man blir så där stark och glad av att man kan leva länge på dem! Sköt om er! Kram 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s