Vi är alla olika

När det kommer till utredning av barn hör man både röster för och röster emot. Jag tycker överlag att det är bra med utredningar av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och andra svårigheter som t ex språkstörning. Jag tror en diagnos kan ha väldigt mycket gott med sig och jag tror och hoppas att man inte ger en diagnos utan stadigt belägg för det (även om det säkert förekommer misstag). En diagnos kan vara bra för att öka förståelsen och sätta in extra resurser. Vi söker efter fel för att kunna hjälpa.

Men jag kan även hålla med de som är kritiska. Att vi letar för mycket fel hos alldeles för små barn. Barn utvecklas ständigt och det som är ett problem idag behöver inte vara det när barnet blir lite äldre. En del tycker att vi inte låter barn få sticka ut ur mängden eller ha sina egenheter. Många av diagnoskriterierna stämmer ju in på små barns beteenden. Jag hade ganska svårt för att Alma remitterades till utredning när hon var knappt fyllda två år. Och hennes resursansökan lät som en träffande beskrivning av en ganska normal tvååring. Men vi gick med på utredning ändå för vi blev ju så klart väldigt oroliga över att läkare och förskolepersonal uttryckte en oro över hennes beteende. Hur skulle vi kunna tacka nej och fortsätta som ingenting? Inte jag, jag kan inte leva i sån ovisshet och rädsla för att man kanske inte ger sitt barn all hjälp som finns. Men jag kan tycka att det var alldeles för tidigt.

En del är rädda för att ett barn med diagnos blir stämplat och är kritiska till vårt behov av att kategorisera och sätta barnen i ett fack. Och jag kan också känna mig lite rädd för det där. Förutom att det är en väg (ibland den enda) för att lättare få hjälp på förskolan och i skolan, vad mer innebär det att utredas, att få en diagnos? För barnet och för familjen? Klart att det är en skakig väg, en väldigt fin balansgång mellan fördelar och nackdelar.

Ett annat problem tror jag också är den här luddigheten. Vad är normalt och vad är onormalt? Vart går gränsen? Det finns ju säkert fall av NPF där det redan tidigt är ganska klart vad det handlar om. Men det finns också barn där det är mycket svårare att veta vad som är vad. Det finns t ex barn med ovanligt starka personligheter som inte rättar sig i ledet hursomhelst. Det finns barn som betecknas som ”4% barn”, ”spirited child”, ”orkidébarn” o s v, som har liknande drag som barn med NPF. Och så finns det barn som bara är lite sena i utvecklingen för sin ålder. Almas läkare sa att alla barn faller ut på något av testerna någon gång under sin utveckling. Det måste vara oerhört svårt att dra gränsen, men man får ju hoppas att läkarna kan se skillnaden och gör en korrekt sammanlagd bedömning.

Jag kan ofta känna igen mig i Almas personlighet. Hur hon vill ha saker på sitt sätt och inte viker sig. Har svårt för spelregler och vill bestämma själv. Jag hade t ex väldigt svårt att avbryta när jag var mitt uppe i någonting vilken till slut ledde till att fröknarna på dagis fick särbehandla mig och låta mig sitta kvar inomhus och rita färdigt medan de andra gick ut. Jag har fortfarande väldigt svårt att släppa saker när jag är inne i ett flow. En BUP-psykolog vi träffade sa att de stora barngrupperna vi har nuförtiden och den låga personaltätheten gör att fler barn ”faller ut” som annorlunda. Det var väl inget större problem för dagis att hantera mig på den tiden, men hade jag varit liten idag hade det kanske varit en annan situation? Jag tror att den ökade kunskapen om t ex NPF, läs- och skrivsvårigheter och språkstörning är väldigt positiv. Men jag tror att skolans försämring i form av större barngrupper är kontraproduktivt.

Jag vet inte riktigt vad jag försöker komma fram till med det här svamlet… Jag tycker som sagt att finns anledningar att utreda och sätta diagnoser. Många känner nog en stor lättnad när de får en förklaring till sina svårigheter. Och en del får tyvärr gå genom livet utan en diagnos, kanske för att föräldrarna inte vill se, och missar en massa dörrar som skulle kunna göra livet lättare. Men jag känner också att vi kanske ska vara lite försiktiga när vi utreder väldigt små barn. Det ska finnas goda indikationer innan man utsätter en familj för den stress och oro det ändå innebär.

Jag tycker också man ska komma ihåg att miljön är en viktig komponent när det gäller våra personliga styrkor och svagheter. Vi lever med en miljö omkring oss som vi samverkar med och som gör det mer eller mindre viktigt med olika egenskaper. I skolan är vissa egenskaper viktiga och har man problem med inlärning, koncentration eller socialt samspel, fungerar det så klart inte lika bra. Men i en miljö där omgivningen och kraven är annorlunda kan dessa egenskaper vara helt ointressanta, överflödiga, eller t o m en fördel. Miljön kan vara både ett hinder eller ge oss ett försprång.

Vi är alla olika. Alla barn är unika, som Almas läkare sa, och en diagnos är ingen prognos. Det är viktigt.

Annonser
Det här inlägget postades i Utredning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vi är alla olika

  1. Fint sagt, en diagnos är ingen prognos. Men jag tror inte man ska vara rädd för utredningar och diagnoser. Många säger ju att man ska låta bli och att alla ska få vara som de är. Jag tänker att det är ju just därför det kan vara bar med en diagnos, för att man ska få vara som man är! Min äldsta son har Aspergers syndrom och när han fick veta det blev han så himla glad. Han sken upp och sa Hurra, då vet jag ju varför jag är på mitt lilla vis. Och det finns ju fler som har Aspergers mamma, då är jag ju inte ensam. Coolt sagt av en 8-åring.
    Det där med hur mycket man ska skriva på nätet är ju alltid en svår fråga men man får nog känna efter själv vad som känns bra, det finns nog inga svar som funkar för alla…
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s