Under ytan

Ibland känns det som vi lever i en liten bubbla här hemma. Visst, det är jobbigt att inte kunna kommunicera riktigt med sin 3,5 åring. Men man hittar ju ett sätt som ändå funkar hyfsat. Och vi tycker det går framåt om än långsamt. Men ibland slår verkligheten till en i huvudet och jag blir så där tung och ledsen och gräver ner mig i mörka tankar och oro. Man inser hur långt långt efter hon ändå är. Som när vi var hos vänner häromdagen och knappa 2-åringar pratar bättre än vi någonsin skulle våga drömma om. Och en jämnåring som känns flera år äldre än Alma. Jag ser ju hur gärna Alma vill leka, hur hon skiner upp när kompisen frågar om hon vill låna en leksak. Men sen tar det liksom stopp. Språket, eller avsaknaden av det, är som en stor jätteelefant mellan dem. Alma leker vidare ensam i sin fantasivärld om en häst.

Jag ska ju bara ha en stor tilltro till henne. Tro på hennes förmåga att utvecklas och hitta sin väg i livet. Men vissa stunder blir det bara mörkt ändå. Och jag låter mig drömma bort till nåt som inte är. Till hur det skulle varit om hennes språk hade utvecklats precis som för de flesta andra barn. Tänk att förstå vad hon säger. Tänk att få höra begripliga ord och meningar. Tänk att få höra hennes tankar. Hennes funderingar. Allt som försiggår i hennes huvud. Hon skulle säkert ha en massa roliga och kloka saker att säga. Fan också. Fan fan fan. Vad orättvist det är. Ett stort, osynligt, obegripligt satans handikapp är vad det är.

Jag hör ibland föräldrar, som med all kärlek så klart, ”klagar” över vilket munläder deras barn har, hur de tjatar hål i huvudet på dem. Jag förstår att man inte kan gå runt och vara tacksam för saker man inte ens vet att man har, och det vore orimligt. Jag går ju inte runt varje dag och är tacksam för, eller ens reflekterar över, att jag har två armar t ex. Trots att det finns både en och två människor som skulle göra allt för att få ha det. Så jag tycker självklart inte att det är fel att föräldrar suckar över sina små pratkvarnar. Men för alla som har barn som pratar – tänk en stund bara på vilken lyx och gåva ni faktiskt har och njut av att få höra allt de säger. Jag skulle byta med er vilken dag som helst. Skulle ge min högra arm om jag visste att det gav Alma språket.

Annonser
Det här inlägget postades i Språkstörning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Under ytan

  1. LS skriver:

    Vet du, att precis så där känns det för oss också emellanåt, när man har sina tyngsta dagar.

    Vi har också en 3,5 åring som bla har en språkstörning och vi använder TAKK, och vi förstår ju alla ljudbilder som han använder.
    Här hemma funkar det ju jättebra och på dagis funkar det bra med vissa barn, men just i såna där situationer, när andra uppmanar till lek – ja då sitter verkligen den där jätteelefanten i vägen och skrämmer bort det andra barnet och vårt barn tvingas leka för sig själv igen.
    Vad tänker de då? Hur behåller de en stark självkänsla då, när man blir avvisad så fort man öppnar munnen?

    Och tänk, att vårt barn inte kan fråga om allt sånt som de är nyfikna på i den här åldern….
    – Vad är hus gjorda av mamma? – Hur bygger man en bil? eller frågor om livet och döden. Han tvingas hålla sällskap med sina egna tankar och slutsatser kring dessa frågor, för han kan inte ställa så avancerade frågor med hjälp av vare sig tecken- eller bildstöd.

    Då, i såna situationer skulle jag också ge precis vad som helst, för att ha ett barn som tjatar sönder mina öron med ”Vafför då- jaha, vafför de- vafför då mamma?”

    Sänder lite styrkekramar till er och till lilla Alma!

    • minalma skriver:

      Tack, intressant att läsa hur ni har det! Visst undrar man hur det påverkar de att inte få leka som andra barn eller ställa de där frågorna… Men jag försöker peppa mig själv med att det finns ju många som vuxit upp med olika synliga och osynliga handikapp som med rätt omgivning får ett framgångsrikt och lyckligt liv. Så man får försöka ge de så mycket man bara kan av självkänsla och kärlek och trygghet.
      Lycka till med allt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s