Plötsligt händer det

Jag har tidigare skrivit varför vi ger Alma melatonin på kvällarna innan hon ska sova. Efter första natten, för ungefär två veckor sen, var jag försiktigt hoppfull. Men sen var det flera nätter utan någon större skillnad, så vi började tappa hoppet. Men läkaren sa att vi skulle köra på ett tag till innan vi funderar på några alternativ.

Och jag vågar knappt säga det här högt. Vi har knappt ens vågat vädra det hemma. Och nu kommer väl förtrollningen att brytas bara för det… Men. De sista 4-5 nätterna har hon sovit hela nätterna, ca 19.30-07.00. Kanske svårt för andra att förstå vidden av det men för att vara hemma hos oss är det inget mindre än ett smärre mirakel. Ungefär lika stor chans som att vinna storkovan på lotto. Och så här många nätter i rad, kan inte ens minnas. Hon hade en svit mellan 9-11 mån då hon inte gav ett knyst ifrån sig på nätterna. Det var väl senast. Nästan 2,5 år sen. Nästan 1000 nätter sen.

Jag kan inte säga att Alma direkt har blivit ett annat barn efter de här nätterna (ja, jag hoppades kanske lite på det :), kanske inte att hon skulle vakna upp och plötsligt prata men lite mer harmoni stod på önskelistan…). Jag tror ändå att om hon får komma in i en mer normal dygnsrytm och nattsömn under en längre tid, att det borde påverka henne positivt på något sätt.

Jag håller alla tummar och tår för att det ska hålla i sig…

(Tillägg dagen efter: Jag visste det, jag skulle inte sagt nåt! 1,5 h i natt… Suck. Det ska visst inte va så lätt inte.) 

Annonser
Det här inlägget postades i Sömn. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s