Jag är ingen rim- och ramsmamma

Jag är ingen pysslig, bullbakande, rim- och ramsmamma. Inte är jag världens pratigaste heller, ibland vill jag inte prata alls. Och att bara babbla på om allt jag tänker och ser kommer inte helt naturligt. Jag har varit inne på några jättebra hemsidor som föräldrar till barn med olika språksvårigheter gjort och de verkar ha en enorm samling språkövningar, sånger, ramsor etc. Samtidigt som jag blir både imponerad och inspirerad, så översköljs jag även av stress och dåligt samvete. Jag har svårt att göra något halvdant och när jag verkligen går in för något kan det lätt bli lite för mycket också, jag kör på till 110% och ställer höga krav på mig själv. En kontrollmänniska.

Ett annat problem är att Alma sällan är intresserad av varken sångstunder eller högläsning eller annan rekommenderad språkstimulans. Hon vill egentligen bara titta på barnprogram på SVTs hemsida när hon är hemma. Och då menar jag verkligen BARA. Hon är helt besatt. Logopeden har sagt att Alma fortfarande är lite liten för att göra regelrätta språkövningar och att vi nu mest ska tänka på att prata mycket med henne. Men jag känner ändå stress över att vi borde göra mer för henne hemma… Vi har försökt få henne intresserad av t ex memory men hon sparkar verkligen bakut. Så vi får vänta tills hon blir mer redo.

Jag har inte tänkt lägga upp tips och övningar i den här bloggen eftersom jag inte känner mig som rätt person för det (har dock länkat till några sidor med mycket tips). Men jag tänkte beskriva lite hur vi gör här hemma och lite tips och saker som funkar för oss. Kanske finns det något där som andra kan ha nytta av också.

  • Sjunga och ramsa är som sagt inte min starka sida. Jag kom inte ens ihåg hela ”Bä bä vita lamm” när Alma föddes. Och är rätt stolt över att jag kan ”Krokodilen i bilen” utantill, inkl rörelser. På den nivån är jag. Dessutom är Alma ofta rätt ointresserad. Kanske inte så konstigt i för sig när sångledaren har näsan i en bok för hon inte kan texten och gör pauser för att försöka förstå rörelseinstruktionen. Så för att inte bli helt överväldigad gör jag det enkelt. Vi håller oss till ett par bra böcker med sånger och ramsor som inspiration. Jag gillar ”Barnkammarboken” (vi har den silvriga), ”Min skattkammare” och ”Bebisens roliga rim och ramsor” (inkl DVD, TACK!). Oskar och Ellens sångpåse är också bra och rolig. Printa ut texterna och lägg i påsen. Ett annat tips om man har en TV-galning hemma är att lära sig vinjettsångerna till favoritprogrammet. Alma älskar när jag sjunger ”Djungelboken” på väg till dagis.
  • Som tur är gillar Alma att lyssna på barnmusik och sjunga med. Så det får hon göra precis hur mycket hon vill. Men det är inte bara att plocka vilken skiva som helst från butikshyllan om man själv ska stå ut med att den går på repeat. Kvaliteten är minst sagt varierande. Ibland är det någon som samlat ihop grannskapets ungar och kompat med köksredskap. Så mitt tips är ”Barnkammarbokens” skivor, ”Min skattkammare” och ”Hujedamej och andra visor”. Jag gillar också ”Tarzan och Banarne” och ”Fem myror är fler än fyra elefanter” men det gör inte Alma (än). Finns säkert massor av bra där ute men det är i alla fall det som funkar bäst här hemma.
  • Så klart roligast med sånt som barnet känner igen – fråga dagis vad de brukar sjunga och ramsa.
  • Jag älskar verkligen barnböcker och kan förköpa mig på Adlibris… Men tyvärr är Alma inte så intresserad av att man läser för henne. Vi försöker dock hitta stunder när det går. T ex vill hon alltid att vi läser en bok innan hon somnar. Jag försöker hitta böcker som Alma tycker om och handlar om sånt hon gillar, t ex djur. Det finns ju hur mycket bra böcker som helst men några tips på enkla böcker är ”Bu och Bä”, ”Lilla Anna” och ”Lilla spöket Laban”. Jag försöker också hitta böcker som handlar om känslor nu eftersom det är svårt för Alma att prata om sådana saker, t ex Gittan böcker, Grodan Flynner, ”Kompisen blir arg” och Benny böcker. Och jag köper fortfarande mycket böcker i ålderskategorin 0-3 år för det enkla språket.
  • Har man ett ”svårlekt” barn får man helt enkelt ta vara på tillfällena. Jag brukar försöka prata mycket och sjunga under promenaden till dagis (om jag/hon är på humör vill säga, vissa morgnar orkar jag inte säga nånting…).
  • Det här med barnprogram. Alma tittar en hel del även om vi försöker begränsa det så gott vi kan utan att det blir tredje världskriget. Vi tycker det är mer konstruktivt att hon får titta än att hon får utbrott. Vi brukar passa på att laga mat och sånt när hon tittar. Det är nog skönt för henne att få vila en stund efter dagis också. Men vi försöker sitta med ibland och kommentera och prata om det som händer i barnprogrammen. Det är oftast mysigt också.
  • Jag tänker mycket på att vara en bra talmodell (se ”Viktigt att tänka på”). Alma hoppar över betydelsebärande ord som t ex ”är” och ”har” så de betonar vi extra mycket. När man är uppvuxen i Stockholm är ju inte ”är” det ord man uttalar tydligast. Jag känner mig som en robot ibland när jag pratar med Alma, ”katten ÄR svart”. Men till slut blir det en vana att prata extra tydligt, och det är ju faktiskt bra i många sammanhang.
  • De mest konstiga saker kan bli en jättebra lek. Vi har t ex ett gäng skiftnycklar som sitter sorterade efter storlek i ett rack. Alma tyckte det var jätteroligt att plocka i och ur och sortera efter storlek. Det var ett bra tillfälle att prata komparativ, ”vilken är störst/minst” o s v.

Man får också tänka på, om man lätt får prestationsångest som jag, att det viktigaste i relationen till sina barn att man är en förälder och inte en pedagog. Och att man gör saker som man tycker är roligt. Barn känner ju av när man är halvhjärtad. Så man får hitta sina egna styrkor och det som funkar bäst i just ens egen familj efter ens egna och barnets intressen. Gör det NI tycker är roligt helt enkelt och strunta i allt annat som ändå inte kommer naturligt. Och man får påminna sig själv om att lägga den där stressen och otillräckligheten på hyllan, den gör varken mig eller mitt barn något gott. Vi gör alla så gott vi kan och det duger alldeles utmärkt!

Annonser
Det här inlägget postades i Föräldraskap, Leka med språket. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag är ingen rim- och ramsmamma

  1. Kristina Isberg skriver:

    Jag minns för länge länge sedan när Kristian var liten och han gick sin väg när jag hämtade gitarren och läsa saga var heller inget han gillade. Vi förstod så småningom att sjunga och höra sagor var helt ointressant eftersom han inte förstod texten och rimma kunde han inte alls. Vi lånade böcker med nästan bara bilder i och det blev rollspel istället för sagor, klä ut sig älskade han. Det var också viktigt att det var samma ”teaterföreställning” varje gång. Ställ inte för stora krav på dig själv allt har sin tid. Det är tillåtet att ibland känna sig otillräcklig. Du skriver – gör saker som är roligt – det är allra viktigast.Memory är bra och det kommer hon nog att bli intresserad av så småningom. Kristian är stark visuellt och idag är det ingen som vinner över honom i memory. Han har lärt sig massor med engelska ord tack vare memory. Teater är det bästa han vet. Lycka till i forsättningen : – )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s